2008-03-09
Fe3 -å tangenterna
ag har fått någ6t fe3 -å tangenterna 6ch vet 5tne r52t5gt h4r det s2a åtgärdas, ag hå33er er a33a 4--daterade 60 detta te2n520yster540,
2008-03-07
Ofriska Fresk
För 5 veckor sedan eller om det var ännu mer började jag och farsan rota i toadörrer då jag behvöer ett par stycken till lyan. Vi gick ner på Fresk och fick träffa Kenneth. Hon som jobbar där Karin är väldigt trevlig och kundorienterad men när det gäller den här snubben som har huvudansvaret för dörrar är det min uppfattning att det saknas initiativförmåga och kundservice. Om vi slår upp ordet allert så hittar vi i alla fall inte hans bild. Efter ett par veckor visar det sig att "Det har varit datakrångel" men det kommer snart. Efter ett par telefonsamtal och "jag hör av mig" är det fortfarande status quo och det är bedrövligt dåligt. Att inte folk är bättre på kundservice tycker jag är ytterst märkligt. Imorgon fredag ska jag gå ner och fråga honom vad fan det är frågan om. Det har jag aboslut inga betänkligheter att göra.
Buteljerad Tystnad
Satt och snackade på Höga Kusten om vad som attraherar folk från andra länder och en av de stora attraktionskrafterna är vår norrländska tystnad. Jag funderade vidare på det och undrar om man inte kan buteljera tystand och sälja den dyrt. Kan man sälja potatisstickor och kranvatten borde det vara möjligt att kränga buteljerad tystnad.
Easy Way
Jag fick ett grymt snabbt svar av EasyWay Travel. Det är ett bolag som specialiserat sig främst på Italien och Kroatien. De ska anställa några reseledare inför sommaren 2008 och det vore väldigt spännande att få chansen i företaget. Annars blev det inget Tellus kneg men jag ska ringa imorgon och fråga om de inte har några timanställningar på G. Jag är övergygad att de behöver hjälp framåt sommaren.
Grekiska
Idag har vi haft grekiska hemma hos Erica och Per. Det var jättetrevligt och jag försöker traggla lite alfabet. Det är intrssant med alla infallsvinklar och sen har vi en grekisk lärare som kommer från Halkididi men som har bott i Sverige under många år. Detta sker inte via något studiecirkelfromat utan på initiativ av privatpersoner. Nästa träff är den 3/4 hemma hos mig.
2008-03-01
Åsa Brev
Hej Åsa
Jag har vänt på dygnet och uret visar 03.15. Ute jobbar tidningsbudet och vaktas av en klar stjärnhimmel som anstår en februarinatt av rätta dignitet. Här inne går Magnum PI i repris via dumburken och grannens mahognyfärgade och ärrade mellanschnauzer ligger tryggt och snarkar under ett smårangligt köksbord. Själv har jag rotat i gamla bananlådor och försökt stöka iordning på vinden där svunna hemligheter gömmer sig i fyrkantiga Chiquita bananlådor. Blev faktiskt sittandes i flera timmar och garvade åt sentimentala minnen som numera ligger bortglömt som en gammal pläd någonstans i dåtidens skafferi. Jag fick ett par riktigt härliga skrattattacker – sådana som börjar vid fotsulan och avslutas vid hårfästet och du ligger dubbelvikt och känner hur magmusklerna får sig en riktig holmgång. Min trälåda med sex strängar står lutad mot soffan. Det är först sista året jag tagit mig an gitarren och blir både förvånad och upprymd när jag förstod att det är avsevärt mycket lättare att lira ”Pride” av grabbarna från Dublin än traggla blockflöjt och få fram ”Till Paris till Paris ska jag rida på en gris”. Något som den allmäna musikskolan borde ha i pedagogisk åtanke. Det är ju bara synd att min stämma inte rinner som en honungsflod i Abisko om vårarna utan mer påminner om en avdankad motorgräsklippare modell sämre. Jag ser det som en utmaning. Om jag inte minns fel lirade du väl bas och sen har jag för mig om jag söker långt i den undermedvetna lillhjärnan att det var någon låt som hette något i stil med ”Snövit Strand” som spelades vid något dåtida skoltillfälle men jag kan blanda ihop saker ordentligt. Brukar nämligen vara bra på det.
Anledningen till varför jag såhär i all hast tåtar ihop några obegripliga rader är tack vare Susanne Yazdani eller Nilsson. Jag hade glädjen och nöjdet att springa på henne i svallvågorna av julstöket där i Björkarnas stad då vi både var på väg med alfabetsbussen ner mot sydligare breddgrader. Själv drog jag ner en andra handens toppluva över öronen och tackade för sällskapet då vi hunnit fram till Härnösand. Vår Susanne skulle vidare till Big Ben för att göra en ordentlig dresyrvändning till hästarna i Portugal innan jullovet avslutades med svalkande sangria i någon spansktalande för att därefter ta sig an nya utmaningar och härliga äventyr någonstans mellan trendiga Soho och Shakespears bortglömda teater.
Det som fascinerar mig såhär år efter en stirrig högstadietid där jag tror många är både osäkra på sig själv och andra är att hårt arbeta och ödmjukhet alltid lönar sig. Det är ni båda tomteblosslysande exempel på och det gläder mig. De tuffa grabbarna är inte lika tuffa längre. Brudarna som personifierade kax och självsäkerhet visar numera upp en krackelerad fasad som frånskilda flerbarnsmödrar och halvtidsjobb på Konsum. Lustigt att i skrivande stund sjunger Springsteen från en högtalare här i mitt rum om Glory Days och en rad går likt ”Sometimes on a Friday I´ll stop by and have a few drinks after she put her kids to bed. Her and her husband Bobby well they split up I guess it´s two years gone by now. We just sit around talking about the old times she says when she fells like crying she stars laughing thinking about Glory days….
Själv har jag snurrat runt en del efter den period som vissa kallar Gyllene Dagarna, själv stryker jag under med den fetaste av markeringspennor att det absolut inte var bättre förr utan det mest fascinerade är det som händer imorgon, bakom hörnet, vid nästa kostig eller märkliga nya träffar. Rent punktmässigt och trist uppradat ser mina eskapader efter högstadiet ut något såhär. WOW det är arton år sedan. Kan du fatta. Fan inte klokt. Vilken tur att vi inte blir äldre utan endast bättre eller hur.
1990 Utbytesår USA. Bodde på miniranch i Missouri. Enormt trevligt.
1991 Flyttade hemifrån. började Gymnasiet. Allmän ekonomi. Rätt standard.
1992 Mer Gymnasium. Körde ett par tågluffar. Skaffar norsk skogskatt.
1993 Lite mer skola. Jobbade budfirma. Läste rätt myckt på fritiden.
1994 Avslutar Gymnasium. JobbJobb. Hann med Fotbolls VM i USA.
1995 Jag och polaren åker jordenrunt. Fascineras av olika möten.
1996 Kommer hem och funderar. Kommer in på Beteendevetenskap Umeå.
1997 Läser. Sommarjobb Stockholm. Våldsam krasch med bil.
1998 Stipendium till UniSA Australien. Bra kontakter. Gott liv.
1999 Kommer hem. Lätt disillusionerar. Pluggar vidare.
2000 Avslutar studier. Less på Sverige. Åker till alperna och jobbar med turism.
2001 Avslutar alpsäsong och jobbar som reseledare Grekland.
2002 Kör en ny alpsäsong. Allvarlig skidolycka.
2003 Kommer hem och åker till grekiska Skiathos och jobbar där.
2004 Liftar sydamerika 8 månader. Kör ny alpsäsong i Verbier.
2005 Jobbar med dykning Thailand och diverse i Australien.
2006 Tillbaka i Sverige och ska ”skaffa riktigt jobb”. Lite lokalpolitik. Allmänt less.
2007 Härligt jobb åt Grand Circle. Funderar över tillvaron.
2008 Här och nu.
Det är lurigt ibland att veta vad man ska bli. Jag har insett att jag nog sätter livsstil framför karriär. Tid och valfrihet har blivit ett par honnörsord. Nu sedan ett par tre månader tillbaka jobbar jag lite åt Exitours.se och ska guida åt dem och sen har jag sökt lite kneg i Norge och klurat fram en liten fiffig produkt som heter Cardo och den blandar kunskap med information och lite spel. Lite mer finns via en sliten och icke färdig hemsida med suffixen .nu efter namnet.
Tja du Åsa jag tänkte inte vara mer långrandig än såhär 03.58 eftersom den sluga hunden har vaknat och gläfser lite lätt och kikar mot ytterdörren. Dags att hitta en lyktstolpe. Får hänvisa till mitt allmänna skyltfönster där jag på ett väldigt amatörmässigt sätt berättar om den egna förtfäffligheten och det hittar du på www.garnahjarna.com samt www.garnahjarna.blogspot.com
Ja just det jag glömde ju säga vem jag var. Mitt namn är Andersson…Mattias Andersson. En såndär dussinfigur en gång för arton år sedan.
Mvh
Mattias Andersson
Norra Kyrkogatan 27A
871 32 HÄRNÖSAND
070 2848539
Jag har vänt på dygnet och uret visar 03.15. Ute jobbar tidningsbudet och vaktas av en klar stjärnhimmel som anstår en februarinatt av rätta dignitet. Här inne går Magnum PI i repris via dumburken och grannens mahognyfärgade och ärrade mellanschnauzer ligger tryggt och snarkar under ett smårangligt köksbord. Själv har jag rotat i gamla bananlådor och försökt stöka iordning på vinden där svunna hemligheter gömmer sig i fyrkantiga Chiquita bananlådor. Blev faktiskt sittandes i flera timmar och garvade åt sentimentala minnen som numera ligger bortglömt som en gammal pläd någonstans i dåtidens skafferi. Jag fick ett par riktigt härliga skrattattacker – sådana som börjar vid fotsulan och avslutas vid hårfästet och du ligger dubbelvikt och känner hur magmusklerna får sig en riktig holmgång. Min trälåda med sex strängar står lutad mot soffan. Det är först sista året jag tagit mig an gitarren och blir både förvånad och upprymd när jag förstod att det är avsevärt mycket lättare att lira ”Pride” av grabbarna från Dublin än traggla blockflöjt och få fram ”Till Paris till Paris ska jag rida på en gris”. Något som den allmäna musikskolan borde ha i pedagogisk åtanke. Det är ju bara synd att min stämma inte rinner som en honungsflod i Abisko om vårarna utan mer påminner om en avdankad motorgräsklippare modell sämre. Jag ser det som en utmaning. Om jag inte minns fel lirade du väl bas och sen har jag för mig om jag söker långt i den undermedvetna lillhjärnan att det var någon låt som hette något i stil med ”Snövit Strand” som spelades vid något dåtida skoltillfälle men jag kan blanda ihop saker ordentligt. Brukar nämligen vara bra på det.
Anledningen till varför jag såhär i all hast tåtar ihop några obegripliga rader är tack vare Susanne Yazdani eller Nilsson. Jag hade glädjen och nöjdet att springa på henne i svallvågorna av julstöket där i Björkarnas stad då vi både var på väg med alfabetsbussen ner mot sydligare breddgrader. Själv drog jag ner en andra handens toppluva över öronen och tackade för sällskapet då vi hunnit fram till Härnösand. Vår Susanne skulle vidare till Big Ben för att göra en ordentlig dresyrvändning till hästarna i Portugal innan jullovet avslutades med svalkande sangria i någon spansktalande för att därefter ta sig an nya utmaningar och härliga äventyr någonstans mellan trendiga Soho och Shakespears bortglömda teater.
Det som fascinerar mig såhär år efter en stirrig högstadietid där jag tror många är både osäkra på sig själv och andra är att hårt arbeta och ödmjukhet alltid lönar sig. Det är ni båda tomteblosslysande exempel på och det gläder mig. De tuffa grabbarna är inte lika tuffa längre. Brudarna som personifierade kax och självsäkerhet visar numera upp en krackelerad fasad som frånskilda flerbarnsmödrar och halvtidsjobb på Konsum. Lustigt att i skrivande stund sjunger Springsteen från en högtalare här i mitt rum om Glory Days och en rad går likt ”Sometimes on a Friday I´ll stop by and have a few drinks after she put her kids to bed. Her and her husband Bobby well they split up I guess it´s two years gone by now. We just sit around talking about the old times she says when she fells like crying she stars laughing thinking about Glory days….
Själv har jag snurrat runt en del efter den period som vissa kallar Gyllene Dagarna, själv stryker jag under med den fetaste av markeringspennor att det absolut inte var bättre förr utan det mest fascinerade är det som händer imorgon, bakom hörnet, vid nästa kostig eller märkliga nya träffar. Rent punktmässigt och trist uppradat ser mina eskapader efter högstadiet ut något såhär. WOW det är arton år sedan. Kan du fatta. Fan inte klokt. Vilken tur att vi inte blir äldre utan endast bättre eller hur.
1990 Utbytesår USA. Bodde på miniranch i Missouri. Enormt trevligt.
1991 Flyttade hemifrån. började Gymnasiet. Allmän ekonomi. Rätt standard.
1992 Mer Gymnasium. Körde ett par tågluffar. Skaffar norsk skogskatt.
1993 Lite mer skola. Jobbade budfirma. Läste rätt myckt på fritiden.
1994 Avslutar Gymnasium. JobbJobb. Hann med Fotbolls VM i USA.
1995 Jag och polaren åker jordenrunt. Fascineras av olika möten.
1996 Kommer hem och funderar. Kommer in på Beteendevetenskap Umeå.
1997 Läser. Sommarjobb Stockholm. Våldsam krasch med bil.
1998 Stipendium till UniSA Australien. Bra kontakter. Gott liv.
1999 Kommer hem. Lätt disillusionerar. Pluggar vidare.
2000 Avslutar studier. Less på Sverige. Åker till alperna och jobbar med turism.
2001 Avslutar alpsäsong och jobbar som reseledare Grekland.
2002 Kör en ny alpsäsong. Allvarlig skidolycka.
2003 Kommer hem och åker till grekiska Skiathos och jobbar där.
2004 Liftar sydamerika 8 månader. Kör ny alpsäsong i Verbier.
2005 Jobbar med dykning Thailand och diverse i Australien.
2006 Tillbaka i Sverige och ska ”skaffa riktigt jobb”. Lite lokalpolitik. Allmänt less.
2007 Härligt jobb åt Grand Circle. Funderar över tillvaron.
2008 Här och nu.
Det är lurigt ibland att veta vad man ska bli. Jag har insett att jag nog sätter livsstil framför karriär. Tid och valfrihet har blivit ett par honnörsord. Nu sedan ett par tre månader tillbaka jobbar jag lite åt Exitours.se och ska guida åt dem och sen har jag sökt lite kneg i Norge och klurat fram en liten fiffig produkt som heter Cardo och den blandar kunskap med information och lite spel. Lite mer finns via en sliten och icke färdig hemsida med suffixen .nu efter namnet.
Tja du Åsa jag tänkte inte vara mer långrandig än såhär 03.58 eftersom den sluga hunden har vaknat och gläfser lite lätt och kikar mot ytterdörren. Dags att hitta en lyktstolpe. Får hänvisa till mitt allmänna skyltfönster där jag på ett väldigt amatörmässigt sätt berättar om den egna förtfäffligheten och det hittar du på www.garnahjarna.com samt www.garnahjarna.blogspot.com
Ja just det jag glömde ju säga vem jag var. Mitt namn är Andersson…Mattias Andersson. En såndär dussinfigur en gång för arton år sedan.
Mvh
Mattias Andersson
Norra Kyrkogatan 27A
871 32 HÄRNÖSAND
070 2848539
Fräsch Lime
Jag funderar att skicka in denna korta notering till Allehanda.
Fräsch Lime
Limelight måste vara det bästa som hänt Allehanda media under en mycket lång tid. Efter att sett de tre första avsnitten via web-TV kan jag bara lyfta hatten och bejubla alla som är med i denna fräscha och spännande produktion. Till skillnad från många andra nyheter väcks positiva känslor av nyfika, hungria och klarsynta undomar. Frågorna är raka och enkla och det känns oerhört positivt att ta del av era program och skapandet av nyheter och funderingar i ett nytt medialandskap. MODO:s backstjärna Victor Hedlund intervjuas om framtid och hård träning, medans hövding Larsson delger tittaren om länsansvar, delaktighet och kryddar det med både boxning och pilkastning. Delaktiga i Limeligt ska vara stolta över sig själva och personligen ser jag gärna en längre film från er sida som fokuserar på ungdomar och händelser i hela Västernorrland. En film som borde kunna laddas ner från kommunernas hemsida i markandsföringssyfte. Ett annat härligt engagemang som engagerade ungdomar här i Härnösand var lördagens BigAir Jump. Tänka sig vilken glädje som sprids via några lass snö, twintips och yngre förmågor. Den förhoppningsvis återkommande tävlingen är ett konkret exempel på någonting som är bra för centrum och vår utveckling. Grattis till Robin Trolin som inte bara stod bakom arrangemanget utan även knep förstaplatsen.
Mattias Andersson
Fräsch Lime
Limelight måste vara det bästa som hänt Allehanda media under en mycket lång tid. Efter att sett de tre första avsnitten via web-TV kan jag bara lyfta hatten och bejubla alla som är med i denna fräscha och spännande produktion. Till skillnad från många andra nyheter väcks positiva känslor av nyfika, hungria och klarsynta undomar. Frågorna är raka och enkla och det känns oerhört positivt att ta del av era program och skapandet av nyheter och funderingar i ett nytt medialandskap. MODO:s backstjärna Victor Hedlund intervjuas om framtid och hård träning, medans hövding Larsson delger tittaren om länsansvar, delaktighet och kryddar det med både boxning och pilkastning. Delaktiga i Limeligt ska vara stolta över sig själva och personligen ser jag gärna en längre film från er sida som fokuserar på ungdomar och händelser i hela Västernorrland. En film som borde kunna laddas ner från kommunernas hemsida i markandsföringssyfte. Ett annat härligt engagemang som engagerade ungdomar här i Härnösand var lördagens BigAir Jump. Tänka sig vilken glädje som sprids via några lass snö, twintips och yngre förmågor. Den förhoppningsvis återkommande tävlingen är ett konkret exempel på någonting som är bra för centrum och vår utveckling. Grattis till Robin Trolin som inte bara stod bakom arrangemanget utan även knep förstaplatsen.
Mattias Andersson
720 City
Jag tog med mig jycken ner till city nu idag lördagen den 1 mars och blev lite sen men kom i alla fall tillräckligt tidigt för att få se några trevliga hopp av ungdomar på twintip. Detta roddande har sköts enastående. Vilka härliga människor det finns emellanåt. Nu får vi hoppas att det blir bra rapporter i Allehanda och inte att någont som tyckte att det var hög musik får komma till tals. Träffade bland annat elektrikern Roger som tittade och det var rätt bra uppslutning. Bra jobbat alla inblandade och jag hoppas att BigAir Jump blir ett stående inslag i Härnösands stadsmiljö och nästa år borde man bjuda in både Gäfvert, Biskopen och Hövdingen.
Okänd notering
"Det är väl tur att vi bland allas personer och människor på denna jord verkligen fann varann, för det vore ju märkligt om man i ren distinktion, dryftade omkring med fel person”. Okänd.
Bravo Drejare
Här hade jag gärna lagt in bilder som fanns med reportaget men efter stämmningen för otillåten bildpublicering vore det inte så klokt. Trist.
För drygt ett år sen kom Johanna Drejare hem från en årslång vistelse som utbytesstudent i Uruguay. Nu är Uruguay på besök hos familjen Drejare. - Det är väldigt annorlunda här, men vi känner oss redan hemma, säger Sandra Racioppi Rüsch. "Vi förstår att ni tar av er skorna inomhus eftersom ni har så mycket snö under fötterna, haha". Antonio, Gabriela och Juan Racioppi Rüsch, tycker att somliga saker är lustiga i Sverige. Johanna Drejare håller med. Foto:Gunnar Stattin Långa bollar på Snö-Bengt. Juan Racioppi Rüsch, 6 år, lägger sista handen vid snögubben medan syrrorna Gabriela, Maria Emilia håller koll. Snöexperterna Martin och Johanna Drejare är nöjda med resultatet.
Det är Johanna Drejares värdfamilj från staden Mercedes i Uruguay som kommit till Sverige för att hälsa på. Efter en månads bilsemester i Europa åkte de upp till Härnösand för att träffa Johanna och hennes familj.- Det är första gången barnen har sett snö, i Uruguay kan det vara kallt, men det finns ingen snö och inga berg, säger Sandra Racioppi Rüsch.Men det är inte bara barnen som är fascinerade av vädret häruppe i norr.- Det är otroligt att man kan köra bil på is och snö utan att det händer olyckor, jag skulle aldrig våga köra bil här, säger Antonio Racioppi Rüsch förskräckt.
Det är första besöket i Sverige för Sandra, Antonio och barnen Gabriela, 15, Maria Emilia, 9 och Juan, 6. Under det veckolånga besöket har de hunnit med att bland annat besöka museet, Hornöberget, åka skidor och spela curling. Och det finns en hel del skillnader mellan länderna, konstaterar de. - Skolsystemet till exempel. Vi har varit på Gerestaskolan och tittat och på Sandö Räddningsgymnasium och här i Sverige är lärarna mer som guider som låter barnen själva ta ansvar. I Uruguay står de framme vid katedern och pekar, säger Antonio.
För drygt ett år sen kom Johanna Drejare hem från en årslång vistelse som utbytesstudent i Uruguay. Nu är Uruguay på besök hos familjen Drejare. - Det är väldigt annorlunda här, men vi känner oss redan hemma, säger Sandra Racioppi Rüsch. "Vi förstår att ni tar av er skorna inomhus eftersom ni har så mycket snö under fötterna, haha". Antonio, Gabriela och Juan Racioppi Rüsch, tycker att somliga saker är lustiga i Sverige. Johanna Drejare håller med. Foto:Gunnar Stattin Långa bollar på Snö-Bengt. Juan Racioppi Rüsch, 6 år, lägger sista handen vid snögubben medan syrrorna Gabriela, Maria Emilia håller koll. Snöexperterna Martin och Johanna Drejare är nöjda med resultatet.
Det är Johanna Drejares värdfamilj från staden Mercedes i Uruguay som kommit till Sverige för att hälsa på. Efter en månads bilsemester i Europa åkte de upp till Härnösand för att träffa Johanna och hennes familj.- Det är första gången barnen har sett snö, i Uruguay kan det vara kallt, men det finns ingen snö och inga berg, säger Sandra Racioppi Rüsch.Men det är inte bara barnen som är fascinerade av vädret häruppe i norr.- Det är otroligt att man kan köra bil på is och snö utan att det händer olyckor, jag skulle aldrig våga köra bil här, säger Antonio Racioppi Rüsch förskräckt.
Det är första besöket i Sverige för Sandra, Antonio och barnen Gabriela, 15, Maria Emilia, 9 och Juan, 6. Under det veckolånga besöket har de hunnit med att bland annat besöka museet, Hornöberget, åka skidor och spela curling. Och det finns en hel del skillnader mellan länderna, konstaterar de. - Skolsystemet till exempel. Vi har varit på Gerestaskolan och tittat och på Sandö Räddningsgymnasium och här i Sverige är lärarna mer som guider som låter barnen själva ta ansvar. I Uruguay står de framme vid katedern och pekar, säger Antonio.
Curri och Inreda&Sånt och Eastongolf
Ska man hänga ut folk och berätta när man inte tycker att de sköter sig snyggt. Tja kanske. Jag gör det i alla fall. Tre är fallen och i tur och ordning de båda inredningsbutikerna Curri och Inreda&Sånt samt event/reseföretaget EastonGolf. Det är märkbart att företagare inte förstår vikten av kontakter. Jag tänkte inte gå in mer detaljrikt på det hela men kan bara konstatera att Curri, Inreda&Sånt samt Eastongolf borde ändra sin kommunikationsstrategi - i alla fall mot mig. Skäms på er.
1 mars
Det blev inte så många inlägg under februarimånad. Märkligt tycker jag att det inte är fler som kommenterar det jag skriver och efter nästan 600 inlägg har jag inte sett någon förändring på det utan det som har hänt är att jag blivit stämd för otillåten bildpublicering och fått en faktura på 8 000:-. Vi får se hur det är märkligt hur det kan bli. Utenergi och Inenergi är inte kompatibla på bloggen och då uppstår ett underskott. Det är trist. Något som dock är roligt är att jycken kommer om en dryg timme och vi ska gå ner och titta på BigAir som är en skidtrixartävling i stan. Ett hopp har byggts från kyrkbacken och ner till city så det blir bra att så få några 360 och kanske en 720. Jag tror biskopten är tillfrågad att vara med men kanske åker han inte skidor eller så överraksar han med stjärtlapp. Annars så fick jag ett par bra boosts igår. Föst snackade jag med Jenny som var hemma från Afrika där hon jobbar. Hon hade fixat det sista med lyan i Geneve och varit hemma i Göteborg och skulle nu tillbaka till sina fältuppdrag i Guineau om jag minns rätt. Hon är inspirerande att prata med. Sen var hon på jakt efter lya i Chamonix där jag tror hon kommer att sätta upp sin bas. Vi pratade en bra stund om vad som förväntas göra och vad man vill göra. Det är stora skillnader ibland. Jag pratade om mina planer när det gäller Zermatt. Sen vid 23.30 fick jag "Tack för fantastiskt mail" av Åsa Andersson som jag inte hört någonting ifrån på 18 år. Hon jobbar åt Världsnatursfonden och jag har en stående fikainvitation varje Onsdag på Ulriksdalsslott där de fikar i annexet. Det var trevligt att tjöta lite med henne. Idag är det den 1 mars och det körs Vasaloppet. Märkligt eftersom den tävlingen vanligtvis brukar gå fösta söndagen i mars. Jag ska kolla varför de bytt dag.
Subscribe to:
Posts (Atom)
