Jag ser verkligen fram emot att se I en annan del av Köping nu den 7 januari 2007. Ska bli skönt att slå sig till ro i storsoffan och se någont som faktiskt är av betydelse. Nedan är saxat från gradval.se
I en annan del av Filip Hammar
På samma sätt som Filip Hammar förnyat svensk TV under 2006 kan hans syster Linda Hammar komma att göra det under 2007. Söndag 7 januari börjar TV4 visa ”I en annan del av Köping” där hans funktionshindrade syster är huvudperson. Krönika från DI Weekend 8 december.
Weekend 8 decemberKrönikaJan GradvallNär det snart blir dags att summera medieåret 2006 går det inte att undvika namnet Filip Hammar. Vid Kristallen-galan i september blev Filip Hammar och hans radapartner Fredrik Wikingsson galans stora vinnare och gick hem med tre tunga priser. Årets humorprogram (”100 Höjdare!!!”). Årets livsstilsprogram (”Grattis världen”). Och, inte minst, deras mest välförtjänta pris – årets förnyare.På samma sätt som Filip Hammar förnyat svensk TV under 2006 kan hans syster Linda Hammar komma att göra det under 2007. Söndag 7 januari börjar TV4 visa ”I en annan del av Köping” där Linda Hammar är huvudperson.
En dokusåpa i sex delar som följer ett gruppboende i Köping för funktionshindrade.Trots att dokusåpor har dominerat TV-mediet sedan 1997 – genren firar tioårsjubileum nästa år – dras namnet fortfarande med en negativ klang. Medan ordet dokumentär förknippas med seriös journalistik förknippas ordet dokusåpa med motsatsen.Men en serie som ”I en annan del av Köping” visar hur förenklad och missvisande den indelningen är. Vad hade hänt om man gjort en traditionell dokumentärfilm om ett gruppboende för funktionshindrade? Perspektivet hade blivit det förväntande: utifrån och in. En allvarlig film om utsatta människors vardag.Genom att i stället använda dokusåpans så kallat ytliga dramaturgi vänder produktionsbolaget Stockholm-Köpenhamn på perspektivet och uppnår ett helt annat djup.
”I en annan del av Köping” skildrar huvudpersonerna i serien som karaktärer i första hand och funktionshindrade i andra. Linda Hammar får vara TV-stjärna på samma sätt som sin bror. Syskonen Hammar förenas också av att de utstrålar samma outtröttliga nyfikenhet på sin omgivning.Ett bärande inslag i dokusåpor har varit att skildra människor hur människor reagerar när de placeras i udda miljöer, från en öde ö till ett stängt hus.
Ändå känns ”I en annan del av Köping” betydligt mer exotisk än till exempel ”Expedition Robinson”. Som världen ser ut i dag är det sannolikt fler tittare som kan föreställa sig ett liv på en öde ö på andra sidan jordklotet än en ett liv i ett gruppboende i sin egen hemstad.Livet i den osynliga delen av Köping är ändå förvånansvärt likt livet i den synliga. Det är en värld där man går på dans och längtar efter kärlek och sex. Det är en värld där man drömmer om att bli sedd och uppmärksammad.Det är möjligt, rent av kanske troligt, att ”I en annan del av Köping” råkar ut för ett mycket vanligt fenomen i svensk mediedebatt: att serien fördöms av dem som inte sett den. Tilltaget att göra en dokusåpa om utvecklingsstörda kan lätt missförstås om det rycks ur sitt sammanhang.. Särskilt som efternamnet Hammar länge varit förknippat med kontroverser i svensk TV.
Men efter att ha sett första avsnittet går det inte att ha några invändningar. Alla inblandade och deras familjer har sett och godkänt programmet. Köpings kommun gör redan nu reklam för serien på sin hemsida. Huvudpersonerna Linda, Micke, Tobbe och Mats kommer i januari att bli 2007 års första nya svenska TV-kändisar. Och vid nästa års Kristallen-gala kan det mycket väl vara Linda Hammar som får hämta hem en statyett.
(slut)
2006-12-31
2006-12-27
Hälten av 52
Garvade idag åt Lampinen när jag läser hans blogg. Snacka om att inte bara kränga ideer och ideologier utan grabben provar verkligen sina teser. Att leva på ideer. Det känns som en häftig bekantskap som jag hoppas ska utvecklas. Annars börjar jag trappa ner på kneget som upphör om ett par dagar. Har fått offert från Greenroom och Paizano. Det lovar gott. Börjar sätta en smula blåslampa på ALMI som jag hoppas kan säga YES så att projektet kan köra igång. Fick också nycklarna idag till nya lyan. Ser lite sliten ut men med potential. Annars tycker jag att julen har varit rätt OK även om det är ett konsumtionsträsk utan dess like. Kring 52 miljarder brände moder Sveas befolkning på klappar. Samma klappar som kostar 26 miljarder på mellandagsrean. Snacka om att bli blåst. Nyåret kommer att firas med fulgrappa och Hemingway. Sen den 1.1.7 klockan 12.00 är det kaffe med politiker här i den lilla staden. Det ska bli riktigt trevligt. Och dag nummer två på nya året är det mina födelsedag. Vilken i ordningen känns irrelevant. Ibland känner man sig som 10 bast och ibland som pensionär. Visst är det märkligt. Snackade med Rikardo idag som enligt egna utsagor haft en bra utflykt till Norge. Vet ni förresten varför Jesus inte kan varit född i Norge.....Där finns nämligen inga vise män....
2006-12-21
Du heter Ola
Suvränt inlägg av Linda Svensk från den öppna tidningen Sourze
Du heter Ola och bodde i Nyköping med barnen Anton och Stina. Ditt ex Gudrun var en god vän trots jobbig skilsmässa. Ditt liv var fyllt av fredagsmys, datorspel och fiberrika frukostflingor. Allt var bra, tills norrmännen kom farande. De bombade sönder hela Nyköping. Spelar ingen roll att du hade innebandyturnering och att farmor på ålderdomshemmet behövde hjälp efter knäledsoperationen. Stackars Anton, nio år gammal blev våldtagen så att han inte kunde gå. Varken fotboll eller X-box fick honom på bra humör. Inte blev det bättre när Gudrun försvann spårlöst. En morgon när du kom till ditt arbete hade norrmännen varit där. Skjutit dina kollegor. I kafeterian såg du Märit ligga i småbitar.
I receptionen fanns spår efter receptionisten. Utanför, på parkeringsplatsen, fann du din kollega Elof. Han låg i en pöl bestående av bajs och blod. Inget mer jobb för din del. Inga pengar heller. Dina pensionspoäng var det bara att säga hej då till. Farväl konstlotteriet och tillägget för träningskortet. I hela Nyköping var det lika illa som på din arbetsplats. Sjukhusen tvingades stänga. Det samma gällde Posten, Folktandvården, Ica och Telia. Internet försvann, inga fler räkningar att betala, slut på porrsurfning och idlande på Aftonbladet. Hej då dator. Vattenfall och Fortum strulade och elen fungerade bara stötvis. Nästan aldrig på natten. Besvärligt eftersom det var köldrekord denna novembermånad. I din trea fanns varken öppen spis eller kakelugn. Ungarnas primuskök fungerade sådär. Till slut var ni tvungna att lämna Nyköping. Packade kära ägodelar i bakluckan. På bilen som du var tvungen att lämna efter ett tag. Norrmännen hade en vägpatrull och satte eld på din lilla Audi. Dessvärre sov Anton i baksätet så han brann också upp. Nu var det bara du och dottern Stina kvar. Norrmännen tog in dig på förhör. Du visste inget. De drog bort din dotters tånaglar. Hon skrek och du grät av förtvivlan. Sedan våldtog de henne också, medan du såg på. Inte visste du mer för det. Ni blir till slut släppta. Över havet till fredens Finland var omöjligt mål utan båt. Därför sökte ni er söderut där du visste att Danmark skulle erbjuda uppehälle. Ni gick på vägarna, liftade, svalt. Till slut hittade ni ett flygfält under FN-flagg och du trodde att ni hittat er räddning. Men passen brann ju upp i bilen. Ni var inte välkomna.
Till slut fick du sälja din dotter till ett par befäl för att ni skulle få åka med planet utan pass. Åter igen fick du se på. Sedan lämnar ni kriget. Kommer till ett land där inga norrmän finns. Där man inte får våldta barn, där militären inte sätter eld på bilar eller mördar dina kollegor. Där finns det affärer som har öppet, och elektricitet. Men ingen kan längre uttala ditt namn, ingen förstår vad du säger. Det finns inte Sibylla korvkiosker, inte kaffe till objudna gäster. Falukorv har de aldrig hört talas om och inte knäckebröd heller. Fastän det är fred har både du och din dotter mardrömmar. Ni är räddade men minnena finns kvar. Du heter Ola och är flykting
Du heter Ola och bodde i Nyköping med barnen Anton och Stina. Ditt ex Gudrun var en god vän trots jobbig skilsmässa. Ditt liv var fyllt av fredagsmys, datorspel och fiberrika frukostflingor. Allt var bra, tills norrmännen kom farande. De bombade sönder hela Nyköping. Spelar ingen roll att du hade innebandyturnering och att farmor på ålderdomshemmet behövde hjälp efter knäledsoperationen. Stackars Anton, nio år gammal blev våldtagen så att han inte kunde gå. Varken fotboll eller X-box fick honom på bra humör. Inte blev det bättre när Gudrun försvann spårlöst. En morgon när du kom till ditt arbete hade norrmännen varit där. Skjutit dina kollegor. I kafeterian såg du Märit ligga i småbitar.
I receptionen fanns spår efter receptionisten. Utanför, på parkeringsplatsen, fann du din kollega Elof. Han låg i en pöl bestående av bajs och blod. Inget mer jobb för din del. Inga pengar heller. Dina pensionspoäng var det bara att säga hej då till. Farväl konstlotteriet och tillägget för träningskortet. I hela Nyköping var det lika illa som på din arbetsplats. Sjukhusen tvingades stänga. Det samma gällde Posten, Folktandvården, Ica och Telia. Internet försvann, inga fler räkningar att betala, slut på porrsurfning och idlande på Aftonbladet. Hej då dator. Vattenfall och Fortum strulade och elen fungerade bara stötvis. Nästan aldrig på natten. Besvärligt eftersom det var köldrekord denna novembermånad. I din trea fanns varken öppen spis eller kakelugn. Ungarnas primuskök fungerade sådär. Till slut var ni tvungna att lämna Nyköping. Packade kära ägodelar i bakluckan. På bilen som du var tvungen att lämna efter ett tag. Norrmännen hade en vägpatrull och satte eld på din lilla Audi. Dessvärre sov Anton i baksätet så han brann också upp. Nu var det bara du och dottern Stina kvar. Norrmännen tog in dig på förhör. Du visste inget. De drog bort din dotters tånaglar. Hon skrek och du grät av förtvivlan. Sedan våldtog de henne också, medan du såg på. Inte visste du mer för det. Ni blir till slut släppta. Över havet till fredens Finland var omöjligt mål utan båt. Därför sökte ni er söderut där du visste att Danmark skulle erbjuda uppehälle. Ni gick på vägarna, liftade, svalt. Till slut hittade ni ett flygfält under FN-flagg och du trodde att ni hittat er räddning. Men passen brann ju upp i bilen. Ni var inte välkomna.
Till slut fick du sälja din dotter till ett par befäl för att ni skulle få åka med planet utan pass. Åter igen fick du se på. Sedan lämnar ni kriget. Kommer till ett land där inga norrmän finns. Där man inte får våldta barn, där militären inte sätter eld på bilar eller mördar dina kollegor. Där finns det affärer som har öppet, och elektricitet. Men ingen kan längre uttala ditt namn, ingen förstår vad du säger. Det finns inte Sibylla korvkiosker, inte kaffe till objudna gäster. Falukorv har de aldrig hört talas om och inte knäckebröd heller. Fastän det är fred har både du och din dotter mardrömmar. Ni är räddade men minnena finns kvar. Du heter Ola och är flykting
2006-12-18
Jultomten och Prioriteringar
Ögon tindrar och det glänser över sjö och strand. Frågan är vad du har för prioriteringar så här i juletid. Fundera på det medan du läser texten av en okänd.
...The paradox of our time in history is that we have taller buildings, but shorter temper: wider freeways, but narrower viewpoints; we spend more, but have less; we buy more but enjoy it less. We have bigger houses and smaller families; more conveniences, but less time; we have more degrees but less sense; more knowledge, but less judgment; more experts, but more problems; more medicine but less wellness. We have multiplied our possessions, but reduced our values.
We talk too much, love too seldom and hate too often. We have learned how to make a living, but not a life. We have added years to life, not life to years. We have been all the way to the moon and back, but have trouble crossing the street to meet the new neighbor. We have conquered outer space, but not inner space. We have cleaned up the air, but polluted the soul: We have split the atom, but not our prejudice; we have higher income, but lower morals; we have become long on quantity but short on quality. These are the times of tall men, and short character; step profits and shallow relationships.
These are the times of more leisure, but less fun; more kinds of food, less nutrition. These are days of two incomes, but more divorce; fancier houses, but broken homes. It is a time when there is much in the show window and nothing in the stockroom; a time when technology can bring this letter to you, and a time when you can choose to make a difference, or just hit delete...
Regards
Father Christmas
Företagande och Patrik Nilsson
Företagande.se är en sida som bygger broar mellan företag och privatpersoner. Redaktör Patrik är driftig och såhär beskriver han själv vad de pysslar med...
...Företagande.se är en mötesplats för dig som är intresserad av att starta eget eller idag driver ett eget företag. Här kan du ställa frågor, dela med dig av din kunskap och läsa andras inlägg och deras åsikter. Flera av våra medlemmar och moderatorer har lång erfarenhet av företagande och hjälper dagligen företagare inom olika branscher att lösa problem och funderingar om allt från bokföring, marknadsföring och försäljning till hur man skriver en affärsplan, juridik och export/importfrågor. Vi skickar även regelbundet ut ett gratis nyhetsbrev med tips som hjälper dig och ditt företag att utvecklas och bli mer konkurrenskraftigt.
Varmt välkommen! Patrik Nilsson Redaktör foretagande.se
...Företagande.se är en mötesplats för dig som är intresserad av att starta eget eller idag driver ett eget företag. Här kan du ställa frågor, dela med dig av din kunskap och läsa andras inlägg och deras åsikter. Flera av våra medlemmar och moderatorer har lång erfarenhet av företagande och hjälper dagligen företagare inom olika branscher att lösa problem och funderingar om allt från bokföring, marknadsföring och försäljning till hur man skriver en affärsplan, juridik och export/importfrågor. Vi skickar även regelbundet ut ett gratis nyhetsbrev med tips som hjälper dig och ditt företag att utvecklas och bli mer konkurrenskraftigt.Varmt välkommen! Patrik Nilsson Redaktör foretagande.se
2006-12-17
Nadacash.com
Nu har jag köpt tre domännamn - nämligen nadacash.com nadacash.se och nadacash.nu. Egentligen vet jag inte varför utan det var mest ett spontant infall. Hur gör jag nu om jag vill sälja dessa namn vidare. Förstår att det finns en sida som fungerar som domänauktion. Tacksam för lite svar. Säljes till högstbjudande...
Nadacash
Nadacash
En tunna sik mot ett kvinnolik
Minns ni den där gamla låten "Ska vi ska vi byta grejjor ska vi byta grejjor med varann...en gammal bil mot en webprofil....en tunna sik mot ett kvinnolik...jajaja ska vi ska vi byta grejjor ska vi byta grejjor med varann...
Jag läste någonstans om en snubbe som hade tagit denna slagdänga på allvar och startade med att köpa en stor röd plastkam som var 2 meter och made in China. Därefter började han byta sin kam. Först mot en hundvalp. Sen tradade han lilljycken mot en sämre Fiat Ritom och fortsatte så. På 11 månader hade han bytt till sig ett hus i Californien som var värt 1.3 miljoner. Jag tycker detta är en fantastiskt kul grejj och det borde vara något produktionsbolag som vågar testa denna tanke. Välj ut tre personer som får en produkt värde 1000:- och följ dem sedan för att se vart deras kostigar och bytessvängar tar vägen. En dokusåpa så god som någon.
2006-12-16
Springwise.com
Springwise är en Idedatabas som är uppdelad i kategorier och väldigt bra med allehanda uppslag. Ta en titt. Väl värt besöket.
Fiskaren
I en bok som man gratis kan ladda ner från enklareliv.nu skriven av Eric Hartvig som jag läser i lite då och då och som jag någon gång i framtiden kommer att skriva en recension av i min blogg så finns det en liten berättelse hämtad ur samlingen “När kriget var slut” av Heinrich Böll som jag tänkte återge här.
I en hamn på Europas västkust ligger en fattigt klädd man i sin fiskebåt och dåsar. En flott klädd turist sätter just i en ny färgfilm i sin kamera för att fotografera denna idylliska tavla: blå himmel, grönt hav med fredliga snövita vågkammar, svart bröd, röd fiskarmössa.
Klick. En gång till: klick, och eftersom alla goda ting är tre, och det är bäst att ta det säkra före det osäkra, en tredje gång: klick.
Det spröda, nästan fientliga ljudet väcker den dåsande fiskaren som sömnigt rätar på sig, sömnigt fiskar efter sitt cigarettpaket, men innan han funnit det han söker har den ivrige turisten redan hållit en ask framför näsan på honom, inte direkt stoppat cigaretten i munnen på honom men lagt den i hans hand, och ett fjärde klick, cigarettändarens, avslutar den brådskande artigheten.
Genom det överdrivna i denna flinka artighet, detta för mycket av det goda som knappast går att mäta och som man aldrig kan sätta fingret på efteråt, har det upp stått en irriterande förlägenhet som turisten - kunnig i landets språk - försöker överbrygga genom ett samtal.
“Ni kommer att få fin fångst idag.”
Huvudskakning från fiskaren.
“Men jag har hört att vädret är gynnsamt.”
Huvudnickning från fiskaren.
“Ni ska alltså inte fara ut?”
Huvudskakning från fiskaren, stigande nervositet hos turisten. Förvisso ligger den fattigt klädde karlen väl honom varmt om hjärtat; sorgen över det försuttna tillfället gnager honom.
“Å, ni mår inte bra?”
Äntligen övergår fiskaren från teckenspråk till talade ord. “Jag mår alldeles utmärkt”, säger han. “Jag har aldrig mått bättre.”
Han reser på sig, sträcker på sig, som om han ville demonstrera hur atletiskt byggd han är. “Jag mår alldeles fantastiskt bra.”
Turistens ansiktsuttryck blir allt olyckligare, han kan inte längre hålla tillbaka den fråga som så att säga hotar att spränga hans hjärta:“Men varför far ni inte ut då?”
Svaret kommer prompt och knappt. “Därför att jag var ute redan i morse.”
“Var fångsten bra?”
“Den var så bra, att jag inte behöver fara ut en gång till, jag fick fyra humrar i mina korgar, nästan två dussin makrillar…”
Fiskaren som äntligen blivit vaken, töar nu upp och klappar lugnande turisten på axeln. Han tolkar dennes bekymrade ansiktsuttryck som ett uttryck för visserligen onödiga men ändå rörande sorger.
“Jag har till och med nog för i morgon och i övermorgon”, säger han, för att lätta främlingens sinne. “Får jag bjuda er på en av mina?”
“Ja tack.”
Cigaretter sticks i munnar, ett femte klick, främlingen skakar på huvudet och sätter sig på båtkanten, lägger ifrån sig kameran, ty nu behöver han bägge händerna för att ge eftertryck åt sina ord.
“Jag vill ju inte blanda mig i era personliga angelägenheter”, säger han, “men föreställ er att ni for ut en andra gång idag, och ni skulle få tre, fyra, fem, kanske rentav tio dussin makrillar… föreställ er det.”
Fiskaren nickar.
“Ni skulle”, fortsätter turisten, “fara ut två, tre, kanske fyra gånger inte bara idag, utan i morgon, i övermorgon, ja varje gynnsam dag - vet ni vad som skulle hända?”
Fiskaren skakar på huvudet.
“Ni skulle senast om ett år kunna köpa er en motor, om två år en båt till; om tre eller fyra år kunde ni kanske ha en liten kutter, med två båtar eller kuttern skulle ni naturligtvis kunna få större fångst – en dag skulle ni ha två kuttrar, ni skulle…”, entusiasmen gör att rösten sviker honom ett par ögonblick, “ni skulle bygga ett litet kylhus, ett rökeri kanske, och sen en konservfabrik, flyga omkring med egen helikopter, lokalisera fiskstimmen och dirigera era kuttrar via radio. Ni kunde förvärva laxrättigheter, öppna fiskrestaurang, exportera hummern direkt till Paris utan mellanhänder - och sen …” - åter mister främlingen målföret av entusiasm. Semesterglädjen har nästan runnit av honom, och bedrövad i sitt innersta skakar han på huvudet medan han ser ofångade fiskar muntert hoppa i tidvattnet som fredligt rullar in mot stranden.
“Och sen”, säger han, men åter blir han stum av upphetsning. Fiskaren dunkar honom i ryggen som man gör med ett barn som satt i vrångstrupen.
“Ja, sen?” frågar han tyst.
“Sen”, säger främlingen med stilla hänförelse, “sen kunde ni lugnt sitta här i hamnen, dåsa i solen - och se på det härliga havet.”
“Men det gör jag ju redan nu”, säger fiskaren, “jag sitter lugnt i hamnen och dåsar, det var bara ert klickande som störde mig.”
Tankfull gav sig turisten av därifrån, en lärdom rikare, ty han hade också en gång trott att han arbetade för att en dag inte behöva arbeta mer, och han kände inte längre ett spår av medlidande med den fattigt klädde fiskaren, bara en smula avund.
Den här texten är väldigt bra då den har två olika budskap. Dels talar den om att njuta av dagen och ta den som den kommer. Det är fiskarens synvinkel, turisten och sin sida tänker mer långsiktet, på framtiden. Genom att planera för framtiden kommer ens framtida välbefinnande också tryggas.
Personligen anser jag att det bästa och mest vettiga ligger någon stans mitt i mellan. Det är mycket viktigt att tänka på framtiden och planera långsiktigt, det gör jag alltid. Däremot är det också viktigt att inte glömma bort nuet. Man måste leva, göra det man tycker är kul och trivs med. Man måste ta det lugnt ibland och inte stressa sig till döds.
Dock finns det en helt annan parallell som jag genast kommer att tänka på när jag läser denna text och det är hur det funkar i Sverige med alla de bidrag vi har. En av mina bästa vänner från gymnasiet har än i dag flera år senare ännu inte skaffat sig ett jobb, varför skulle han, han trivs bra som livet är i dag, han kan ta det lugnt och han får pengar till det han vill göra. Om han började jobba skulle han bli tvungen att lämna den här världen han trivs så bra i.
I en hamn på Europas västkust ligger en fattigt klädd man i sin fiskebåt och dåsar. En flott klädd turist sätter just i en ny färgfilm i sin kamera för att fotografera denna idylliska tavla: blå himmel, grönt hav med fredliga snövita vågkammar, svart bröd, röd fiskarmössa.
Klick. En gång till: klick, och eftersom alla goda ting är tre, och det är bäst att ta det säkra före det osäkra, en tredje gång: klick.
Det spröda, nästan fientliga ljudet väcker den dåsande fiskaren som sömnigt rätar på sig, sömnigt fiskar efter sitt cigarettpaket, men innan han funnit det han söker har den ivrige turisten redan hållit en ask framför näsan på honom, inte direkt stoppat cigaretten i munnen på honom men lagt den i hans hand, och ett fjärde klick, cigarettändarens, avslutar den brådskande artigheten.
Genom det överdrivna i denna flinka artighet, detta för mycket av det goda som knappast går att mäta och som man aldrig kan sätta fingret på efteråt, har det upp stått en irriterande förlägenhet som turisten - kunnig i landets språk - försöker överbrygga genom ett samtal.
“Ni kommer att få fin fångst idag.”
Huvudskakning från fiskaren.
“Men jag har hört att vädret är gynnsamt.”
Huvudnickning från fiskaren.
“Ni ska alltså inte fara ut?”
Huvudskakning från fiskaren, stigande nervositet hos turisten. Förvisso ligger den fattigt klädde karlen väl honom varmt om hjärtat; sorgen över det försuttna tillfället gnager honom.
“Å, ni mår inte bra?”
Äntligen övergår fiskaren från teckenspråk till talade ord. “Jag mår alldeles utmärkt”, säger han. “Jag har aldrig mått bättre.”
Han reser på sig, sträcker på sig, som om han ville demonstrera hur atletiskt byggd han är. “Jag mår alldeles fantastiskt bra.”
Turistens ansiktsuttryck blir allt olyckligare, han kan inte längre hålla tillbaka den fråga som så att säga hotar att spränga hans hjärta:“Men varför far ni inte ut då?”
Svaret kommer prompt och knappt. “Därför att jag var ute redan i morse.”
“Var fångsten bra?”
“Den var så bra, att jag inte behöver fara ut en gång till, jag fick fyra humrar i mina korgar, nästan två dussin makrillar…”
Fiskaren som äntligen blivit vaken, töar nu upp och klappar lugnande turisten på axeln. Han tolkar dennes bekymrade ansiktsuttryck som ett uttryck för visserligen onödiga men ändå rörande sorger.
“Jag har till och med nog för i morgon och i övermorgon”, säger han, för att lätta främlingens sinne. “Får jag bjuda er på en av mina?”
“Ja tack.”
Cigaretter sticks i munnar, ett femte klick, främlingen skakar på huvudet och sätter sig på båtkanten, lägger ifrån sig kameran, ty nu behöver han bägge händerna för att ge eftertryck åt sina ord.
“Jag vill ju inte blanda mig i era personliga angelägenheter”, säger han, “men föreställ er att ni for ut en andra gång idag, och ni skulle få tre, fyra, fem, kanske rentav tio dussin makrillar… föreställ er det.”
Fiskaren nickar.
“Ni skulle”, fortsätter turisten, “fara ut två, tre, kanske fyra gånger inte bara idag, utan i morgon, i övermorgon, ja varje gynnsam dag - vet ni vad som skulle hända?”
Fiskaren skakar på huvudet.
“Ni skulle senast om ett år kunna köpa er en motor, om två år en båt till; om tre eller fyra år kunde ni kanske ha en liten kutter, med två båtar eller kuttern skulle ni naturligtvis kunna få större fångst – en dag skulle ni ha två kuttrar, ni skulle…”, entusiasmen gör att rösten sviker honom ett par ögonblick, “ni skulle bygga ett litet kylhus, ett rökeri kanske, och sen en konservfabrik, flyga omkring med egen helikopter, lokalisera fiskstimmen och dirigera era kuttrar via radio. Ni kunde förvärva laxrättigheter, öppna fiskrestaurang, exportera hummern direkt till Paris utan mellanhänder - och sen …” - åter mister främlingen målföret av entusiasm. Semesterglädjen har nästan runnit av honom, och bedrövad i sitt innersta skakar han på huvudet medan han ser ofångade fiskar muntert hoppa i tidvattnet som fredligt rullar in mot stranden.
“Och sen”, säger han, men åter blir han stum av upphetsning. Fiskaren dunkar honom i ryggen som man gör med ett barn som satt i vrångstrupen.
“Ja, sen?” frågar han tyst.
“Sen”, säger främlingen med stilla hänförelse, “sen kunde ni lugnt sitta här i hamnen, dåsa i solen - och se på det härliga havet.”
“Men det gör jag ju redan nu”, säger fiskaren, “jag sitter lugnt i hamnen och dåsar, det var bara ert klickande som störde mig.”
Tankfull gav sig turisten av därifrån, en lärdom rikare, ty han hade också en gång trott att han arbetade för att en dag inte behöva arbeta mer, och han kände inte längre ett spår av medlidande med den fattigt klädde fiskaren, bara en smula avund.
Den här texten är väldigt bra då den har två olika budskap. Dels talar den om att njuta av dagen och ta den som den kommer. Det är fiskarens synvinkel, turisten och sin sida tänker mer långsiktet, på framtiden. Genom att planera för framtiden kommer ens framtida välbefinnande också tryggas.
Personligen anser jag att det bästa och mest vettiga ligger någon stans mitt i mellan. Det är mycket viktigt att tänka på framtiden och planera långsiktigt, det gör jag alltid. Däremot är det också viktigt att inte glömma bort nuet. Man måste leva, göra det man tycker är kul och trivs med. Man måste ta det lugnt ibland och inte stressa sig till döds.
Dock finns det en helt annan parallell som jag genast kommer att tänka på när jag läser denna text och det är hur det funkar i Sverige med alla de bidrag vi har. En av mina bästa vänner från gymnasiet har än i dag flera år senare ännu inte skaffat sig ett jobb, varför skulle han, han trivs bra som livet är i dag, han kan ta det lugnt och han får pengar till det han vill göra. Om han började jobba skulle han bli tvungen att lämna den här världen han trivs så bra i.
2006-12-13
Pergade vs Idement
Idag på kneget var jag grymt uttråkad och tjatade lite med Jacob på Berunda och Daniel Lampinen på Ropix.org och Wasakronans ikon. Sen kom jag på det här med stil och layout. Varför kan man inte göra 50 meter idéer. Skriv ner uppslag i stil med Edisons noteringsbok och kör på 50 meter istället för 250 sidor. Sälj den i ett rullrör. Pergade [Pergament+Ide] eller Idement [Ide+Pergament]. Jag tror det skulle sälja på Designtorget. Prova. Garvade lite när jag snackade om samma sak med Dave Heart från Oz. Vi kom fram till att man kan lägga dessa 50 meter i ett rör eller tube som det heter på utrikiska. Och om vi kombinerar Tube med Idea så blir det Tubea....Tubea or not Tubea....Hamlet of Ideas.
Idégänget
Visst är det härligt att träffa likasinnade. Två stycken som verkligen har inspirerat mig på senatse tiden är Marcus Persson och Mårten Norman. Jag tror att vi alla lider av för mycket i våra huvuden och en massa funderingar som ligger i skrivbordslådan. Men det känns som om det är på väg att bli islossing. Om vi tre var ett aktiebolag skulle jag sätta mina PPM pengar på den nya konstellationen.
2006-12-09
PYB och Totte
Ta och spana in PYB www.publishyourbook.se Jag gav demonerna bakom den sidan ett tips i skrivandets och tänkandets tecken
Vilket härligt initiativ detta forum är! Tänk att ord och text kan reslutera i kioskvältare som Populärmusik från Vittula eller Alkemisten.
Jag har en utmaning - det gäller att göra om en klassisk barnbok till en vuxenvariant. Visst minns ni 1970 talets Totte......En gång i tiden fanns en mycket illustrativ och trevlig barnbok som handlade om en vardaglig kille som hette Totte.
Boken fanns fanns i olika utgåvor och alstren brukade bära de fantasieggande titlarna såsom "Totte går på toaletten" "Totte bygger en snögubbe" och "Totte leker med katten". Böckerna var glada, pedagogiska och lättlästa samt bidrog till eftertanke och skrattgropar.
Jag tycker att vi ska väcka Totte till liv igen men göra den till en "Barnbok för vuxna". Lite Totte X-rated. Det ligger stort sentimentalt värde i det hela och det går att göra både i enklare bokformat eller som seriestrip. Om vi visualiserar oss Totte idag så borde han vara 30 bast och en smula disillusionerad. En förlorad själ som försöker lotsa sig fram i den tillvaro vi kallar samhälle.
Genast får vi nya uppslag till Tottes liv och leverne. Titlarna idag borde kanske vara i stil med "Totte lever storstadsliv" "Totte jobbar svart" "Totte möter nynazizt" "Totte köper svartkontrakt" "Totte söker fru" "Totte finner själaro på landet" "Totte blir uppsagd" "Totte spelar nätpoker" "Totte möter en invandrare" "Totte bygger stuga" "Totte besöker gynekologen" etc. Tror att detta omvända koncept med "Barnbok för vuxna" kan bli mycket lyckat och naturligtvis finns det flera barnböcker som kan ändras till "Barnböcker för vuxna". Vad tror ni exempelvis skulle hända med dagens Emil i Lönneberga. Rimligtvis borde han vara en frånskild 45-åring och jobba som snickare.
Hur ser Ronja Rövardotter ut i dagens medelmåtte-Sverige? Jag funderar ofta vad som händer med de gamla barnbokshjältarna och det skullle vara kul att kunna köpa en barnbok för vuxna. Kanske borde de säljas på Systembolaget eller Försäkringskassan. Utmaningen är att hitta några författare och illustratörer till denna nya utgåva av "barnböcker för vuxna". Om jag inte missminner mig hette författaren till Totte-böckerna Gunilla Wolde.
Mvh
Mattias Andersson
Världens mest kreativa 4 rok
Snart kommer min kampanj ut på www.idebanken.se Här en en försmak på tänket.
Världens mest kreativa 4 rok
Jag har köpt en 4 rok i Härnösand www.harnosand.se. Adressen är Norra Kyrkogatan 27 [Om ni vill kika på www.hitta.se].
96 kvadrat.
Liten balkong i Söderläge.
4 trappor ingen hiss.
På kallvinden finns ett litet långsmalt förrådsutrymme på 7 kvadrat.
5 minuter från centrum. 5 minuter från bad och grönområde. I och med att den är högst i huset är det snedtak och begränsat med ljusinsläpp.
1 sovrum.
1 arbetsrum
1 öppet allrum
1 långsmalt vardagsrum.
7 garderober
1 badrum
1 gästtoalett
[Bilder så som den ser ut nu och planlösning finns i bifogad fil]
Jag vill att ni ska komma med förslag och idéer hur jag ska förvandla detta boende till världens mest kreativa 4 rok.
Kanske tankar kring:
1.Fiffiga och coola inredningsdetaljer
2.Praktiska och funktionsdugliga och fiffiga lösningar.
3.Någonting som får besökaren att säga Aha - det var en häftig lösning.
4.Kanske kan man göra rum som förvandlas med tid och humör.
5.Måhända bygga in ett saltvattensakvarium eller slå ut en vägg.
Jag som person är [kan vara en tanke att utgå ifrån] Nyfiken. Spelar gitarr. Har en förkärlek till Idéer. Är opraktisk. Tycker om att laga mat. Ska köpa jycke. Gillar ekonomi. Reser mycket. Ironisk. Ogillar porslinshundar och liknande detaljer. Tycker omväxling berikar.
Ramar:
1. Det får kosta max 40 000:-
2. Det får ta max 3 månader
3. Jag vill att förslagen ökar värdet på lyan med 150 %.
4. Jag vill att denna lya ska kunna hyras ut till små grupper om max 6 personer
5. Alla sinnen ska tilltalas [syn/lukt/hörsel/känsel/smak]
6. Lägenheten ska kännas som en positiv käftsmäll med fräck fiffig och funktionsduglig framtoning.
Första Pris.
Långhelg i världens mest kreativa 4 rok.
1000:- i fickpengar
2 biobiljetter.
2 trisslotter.
Italiensk middag.
1 kilo godis.
Boken "Fuck Logic" [den är bra]
Guidad tur i Härnösand
Omnämning i lokalpressen här i min stad
Andra pris
Långhelg i världens mest kreativa 4 rok
500:- i fickpengar
Italiensk middag
Guidad tur i Härnösand
2 biobiljetter
Boken "Fuck Logic".
Tredje pris
Långhelg i världens mest kreativa 4 rok
Guidad tur i Härnösand
Italiens middag
Boken "Fuck Logic"
2 trisslotter
Överraska mig!
Långweekend kan utnyttjas mellan Maj - Oktober 2006.
Inga priser utgår om det inkommer färre än 35 idéer.
2006-12-08
Berunda Old School
Berunda.se är en rätt hyfsad sida som drivs av en snubbe som heter Jacob. Fråga eller problem presenteras och sen får jag som idegivare lägga förslag. Dock tycker jag att den är lite för ostrukturerad och det sker ingen feedback i form av åsikter på din lagda tanke. En fråga som nu är aktuell är "Vad borde man göra för att marknadsföra Berunda? Är det något du kan hjälpa till med eller genomföra helt? Eller vem kan hjälpa oss?". De svar som har inkommit har ofta talat om värdet att rikta sig till ungdomar och hippa sidor och andra inrättningar där 15 - 25 åringar rör sig. Dock vände jag på steken och tjänade en ytterst blygsam summa [räcker till bira och varmkorv] genom att lägga ett tvärtom tänk...
...."Det snackas ofta om ungdomar och studenter. Byt fokus. Besök äldreboende och pensionärer. De har annorlunda lösningar. Lite av "Berunda Old School". Finns ju en massa pensionärstidningar och fysiska platser där gamlingar möts. Snart är 40-talisterna gamla och de är ju en hel hög. Jag är övertygad om att Berunda skulle få bra genomslagskraft om ni vänder på steken och uppsöker alla pantertanter och grå kalufser".
Dylans Pizza
Förändringbenägenhet. Smaka på ordet. Att gå från A till B. Visst är det häftigt. Varför ska det vara så svårt. Att ändra sig. "Vi har alltid gjort och kommer alltid att göra" är en bekant fras som används som försvar. Hmm...det går inte att hävda sin rätt genom tradition. Vi har våldtagit och plundrat och skövlat i årtusenden. Inte ska vi fortsätta med det. Men tänk dig själv hur svårt du har att förändra saker. När du traskar ner till pizzerian så brukar valet ofta vara mellan capprichosa och hawaii. Måhända en calzone. Men utbudet är oftast mer än 50 pizzor. Om vi inte kan byta pizzaval så är det måhända ännu svårare att klara sig igenom en större organisationsförändring eller våga säga upp sig och skaffa nytt kneg. Men vi måste våga prova. "When was the last time you did something for the first time" var en slogan av ett amerikanskt flybolag för några år sedan. Försök svara på den frågan. Dylan skrev om förändring och nya vågor. Tänk på det nästa gång du sätter capprichosabiten i fel strupe.
Come [G]gather 'round [Em]people wher[C]ever you [G]roam
And ad[G]mit that the [Am]waters a[C]round you have [D]grown
And ac[G]cept it that [Em]soon you'll be [C]drenched to the [G]bone
If your [G]time to [Am]you is worth [D]savin'
Then you [D]better start [D7]swimmin' or you'll [Gmaj7]sink like a [D]stone,
For the [G]times, they are a [C]chang[D] - [G]in'
Sen Metoden
Nedan är skrivet av Patrik Nilsson på Företagande.se Om man inte kan skriva bättre kan man alltid "steel with pride". Jag uppmanar alla att titta på Foretagande. se Sidan är ganska OK och där hittar du som läsare både bra artiklar och allmäna tips och råd om företagandets framsida och vedermödor.
Sen-metoden – Jag gör det sen…
Efter lunch passar det bättre, nästa vecka är perfekt för att börja träna, jag måste nog läsa om det dykt upp en nyhet på Aftonbladet, kanske har jag e-post i inkorgen.
Du känner säkert igen det. Vi kan kalla den sen-metoden. Det är vanan att skjuta upp sina uppgifter till sista möjliga stund. Att skjuta upp en uppgift leder sällan till ett bättre resultat och samtidigt är nackdelarna många. Självförtroendet sjunker, inget tycks bli gjort och det leder till onödig stress och jobbiga skuldkänslor.
Varför skjuter vi på saker vi ska göra?Sen-metoden är kanske den största anledningen till att människor misslyckas eller inte når upp till de resultat de hade hoppats på, både privat och i karriären. Varför tillämpar människor detta sätt att tänka, för alla gör det till och från i olika grader? Handlar det om lathet? Nej, jag vill inte tro det. Jag tror inte någon är lat, bara inte tillräckligt motiverad. Vinsten av att göra det direkt känns mindre betydande än förlusten av att skjuta upp det.
Det finns flera anledningar och många gånger känner man kanske inte ens till dem själv. Det kan vara rädslan för att misslyckas, dåligt självförtroende eller koncentrationssvårigheter. Det kan vara rädslan för att bli ensam eller önskan av närhet, ”om jag inte gör uppgiften så kommer någon att hjälpa mig”.
Perfektionism är också vanligt hos människor som ofta tillämpar sen-metoden. Man får känslan av att man inte kan leva upp till sina egna högt satta förväntningar. Att skjuta på uppgiften garanterar misslyckande men perfektionisten kan ändå behålla tron av att han eller hon kunde ha utfört ett perfekt jobb.
Lösningar för att få bort sen-metod-ovanan:
Du ”måste” inte göra någotVissa saker är väldigt viktiga i livet men ingen kan någonsin tvinga dig att göra något. Självklart kan följderna av ditt agerande leda till svåra konsekvenser men det är alltid ditt val. Tänk istället att du väljer att göra det! Det tar bort det negativa motstånd som annars kan uppstå om du känner att du ”måste” göra det. Att välja att göra något känns mycket roligare än tanken på att man måste göra det.
MålsättningVarför ska du göra uppgiften? Det finns alltid en belöning; det kan vara beröm, pengar eller bara en härlig känsla av att ha utfört en uppgift.
Sluta tänk, bara gör det!Att sitta och fundera hjälper inte. Tänk på Nike-reklamen: ”Just do it”
Tänk att du bara ska börja uppgiftenAtt tänka på hela uppgiften och alla steg som ska göras kan få uppgiften att kännas för stor. Tänk bara på att du ska börja uppgiften, inte längre och fokusera på det du gör nu. Oftast när man väl börjar med uppgiften så märker man att det inte var så jobbigt, kanske till och med ganska roligt. Det är många gånger bara tanken på allt som ska göras som ställer till det. När du väl är igång så rinner tiden iväg och rätt var det är så är du klar med uppgiften. Ett bra sätt kan också vara att dela upp din uppgift i 30 minuters block och sedan ge dig själv en belöning. Hur tråkig, svår eller krävande en uppgift än är, så klarar man alltid att stå ut en halvtimme om man har en belöning som väntar.
Det är mänskligt att göra fel – Ingen är perfektAtt göra fel är mänskligt och ingen eller inget är perfekt. Jag tror inte du kan komma på något som är 100 % perfekt, så det behöver du inte heller vara. Dessutom, vad är det värsta som kan hända om du gör ett misstag.
Vad du vinner på att agera direktNär man gjort en uppgift klar så ökar självförtroendet, man känner sig meningsfull för att man har presterat något. Den känslan slår kanske det mesta här i livet. Det är så man kan hamna i ett ”flow”, där allt tycks gå din väg. Du gör uppgift efter uppgift och allt blir bra.
Ibland hör jag: ”Jag har inte inspiration just nu.” Inspiration är inget man får utan något som man själv, när man vill, kan hämta. Det gör man enklast på ett sätt; att dyka på sin uppgift!
Människor som lyckas bra kommer inte med ursäkter. De gör sin uppgift och de gör den fortast möjligt. Allt du ska göra, gör det nu! Det handlar om att sätta upp detta som en grundregel. Gör det till en vana. ”Just do it!”
Sen-metoden – Jag gör det sen…
Efter lunch passar det bättre, nästa vecka är perfekt för att börja träna, jag måste nog läsa om det dykt upp en nyhet på Aftonbladet, kanske har jag e-post i inkorgen.
Du känner säkert igen det. Vi kan kalla den sen-metoden. Det är vanan att skjuta upp sina uppgifter till sista möjliga stund. Att skjuta upp en uppgift leder sällan till ett bättre resultat och samtidigt är nackdelarna många. Självförtroendet sjunker, inget tycks bli gjort och det leder till onödig stress och jobbiga skuldkänslor.
Varför skjuter vi på saker vi ska göra?Sen-metoden är kanske den största anledningen till att människor misslyckas eller inte når upp till de resultat de hade hoppats på, både privat och i karriären. Varför tillämpar människor detta sätt att tänka, för alla gör det till och från i olika grader? Handlar det om lathet? Nej, jag vill inte tro det. Jag tror inte någon är lat, bara inte tillräckligt motiverad. Vinsten av att göra det direkt känns mindre betydande än förlusten av att skjuta upp det.
Det finns flera anledningar och många gånger känner man kanske inte ens till dem själv. Det kan vara rädslan för att misslyckas, dåligt självförtroende eller koncentrationssvårigheter. Det kan vara rädslan för att bli ensam eller önskan av närhet, ”om jag inte gör uppgiften så kommer någon att hjälpa mig”.
Perfektionism är också vanligt hos människor som ofta tillämpar sen-metoden. Man får känslan av att man inte kan leva upp till sina egna högt satta förväntningar. Att skjuta på uppgiften garanterar misslyckande men perfektionisten kan ändå behålla tron av att han eller hon kunde ha utfört ett perfekt jobb.
Lösningar för att få bort sen-metod-ovanan:
Du ”måste” inte göra någotVissa saker är väldigt viktiga i livet men ingen kan någonsin tvinga dig att göra något. Självklart kan följderna av ditt agerande leda till svåra konsekvenser men det är alltid ditt val. Tänk istället att du väljer att göra det! Det tar bort det negativa motstånd som annars kan uppstå om du känner att du ”måste” göra det. Att välja att göra något känns mycket roligare än tanken på att man måste göra det.
MålsättningVarför ska du göra uppgiften? Det finns alltid en belöning; det kan vara beröm, pengar eller bara en härlig känsla av att ha utfört en uppgift.
Sluta tänk, bara gör det!Att sitta och fundera hjälper inte. Tänk på Nike-reklamen: ”Just do it”
Tänk att du bara ska börja uppgiftenAtt tänka på hela uppgiften och alla steg som ska göras kan få uppgiften att kännas för stor. Tänk bara på att du ska börja uppgiften, inte längre och fokusera på det du gör nu. Oftast när man väl börjar med uppgiften så märker man att det inte var så jobbigt, kanske till och med ganska roligt. Det är många gånger bara tanken på allt som ska göras som ställer till det. När du väl är igång så rinner tiden iväg och rätt var det är så är du klar med uppgiften. Ett bra sätt kan också vara att dela upp din uppgift i 30 minuters block och sedan ge dig själv en belöning. Hur tråkig, svår eller krävande en uppgift än är, så klarar man alltid att stå ut en halvtimme om man har en belöning som väntar.
Det är mänskligt att göra fel – Ingen är perfektAtt göra fel är mänskligt och ingen eller inget är perfekt. Jag tror inte du kan komma på något som är 100 % perfekt, så det behöver du inte heller vara. Dessutom, vad är det värsta som kan hända om du gör ett misstag.
Vad du vinner på att agera direktNär man gjort en uppgift klar så ökar självförtroendet, man känner sig meningsfull för att man har presterat något. Den känslan slår kanske det mesta här i livet. Det är så man kan hamna i ett ”flow”, där allt tycks gå din väg. Du gör uppgift efter uppgift och allt blir bra.
Ibland hör jag: ”Jag har inte inspiration just nu.” Inspiration är inget man får utan något som man själv, när man vill, kan hämta. Det gör man enklast på ett sätt; att dyka på sin uppgift!
Människor som lyckas bra kommer inte med ursäkter. De gör sin uppgift och de gör den fortast möjligt. Allt du ska göra, gör det nu! Det handlar om att sätta upp detta som en grundregel. Gör det till en vana. ”Just do it!”
En dollar
Fick ett bra besked idag - ett av mina förslag till TV har gått vidare och har tittats på av produktionsbolag. Ett nytt möte är planerat nu innan jul. Det ska bli spännande och se om förslaget kan silas igenom det finmaskiga nätet. Håll tummarna. Skulle vara skönt med några royaltysekiner såhär i juletider. Så mycket mer kan jag för närvarande inte säga men bilden härovan ger vissa ledtrådar.
Greenroom
Ingela Arvidsson på www.greenroom.se är en sånhär härlig klickperson där attityen är tjafsfri och rak. Två egenskaper som alla borde anamma lite mer. Jag fick tillfället att dricka java och gå igenom ett par tankar kring mitt eget projekt. Hon jobbar i kontaktnät och jag kände direkt att det fanns en likhet i vårt synsätt och tänk. Jag har lärt mig på slutet att det är dags att vika tid åt folk som är vettiga - folk som Ingela och Greenroom. Efter ett par timmar var vi ganska överrens hur jag ska gå vidare med den tekniska biten men kanske framförallt den designmässiga biten. Hon rekommenderade www.paizano.com Jag gick därifrån med inspiration och lite jävlar anamma. Sen är det ju så för Er bekanta surfare att uttrycket "Be in the Greenroom" betyder att du är i pipen när du surfar - en fullständig eufori och lugn och skräckblandad förtjusning på en och samma gång.
2006-12-06
Ricketts
Min goda vän Angela Ricketts sa för några år sedan då vi arbetade tillsammans på Rhodos att "The worst things I know in this place is all the slimy greek men and if there is a place I do not want to live is France - they eat snail and speak funny". Idag är hon gift med en grek och bor i Frankrike. Grattis.
Subscribe to:
Posts (Atom)
