Inspirerande Fikapaus

Tomas Q ringde idag "Tjenare nu är det äntligen dags för fika kom hit vid två snåret" "Ja men bara på villkoret att du stämmer min gitarr och inte försöker omvända mig till aktiv miljöpartist" "Allright det får väl gå för den här gången". "Bravo". Så där vid en kvart i två traskade jag ner till platsen där Tomas och Karin bor och det var en fröjd att se hur de fått det sedan jag sist var där och hjälpte till att bära bananlådor. Vi slog oss ner vid fönstret och utanför försökte den första vårsolen kika fram och den lyste upp tillvaron med alla sina stormande glödande ljuspartiklar. Små post-it lappar satt uppe lite varstans och beskrev olika saker på esperanto. Tomas är ingen som framhäver sig själv men är nog en av de bästa esperantomänniskorna som Sverige besitter och det har han bevisat dels genom sina kurser och även som gitarrist och sångare i måhända landets enda esperantoband.


Ett väldigt välsmakande te serverades med sju sortens kakor och äppelbitar samt en trevlig attityd. Vi reflekterade över den tillvaro vi befinner oss och det står rätt klart att vi båda till viss del skiljer oss från många övriga här i samhället. Vi pratade om Svenskar som världens ensammaste folk och att släppa bygglovet fritt på en specifik plats där nya tunnelbygget och tågbanan ska byggas. Vi pratade att framsteg görs genom trial and error och att det tas för lite chanser här i världen. Vi pratade om det goda samtalet och en massa andra saker som vi båda tycker är viktigt och nyttigt. Det var verkligen en fröjd att svänga samtalsämnen från dådtidens Moliden där Tomas kommer ifrån till lösningar på utsläppskvoterna.


Sen blev det stämmning av min gitarr och jag har äntligen förstått hur det fungerar. Därtill fick jag en större anslagstaval som jag ska hämta vid första bästa tillfälle. Vi har båda intervju på Tellus nästa vecka. Vi önskade oss själva lycka till.