
Det som vi verkar blunda för är att man måste göra av med mer kalorier än vad man stoppar i sig. Och detta måste pågå dag efter dag månad efter månad och år efter år för att det ska ge något resultat. Det går inte att köra en quickfix utan det är gångpågång som är melodin. Vi måste bygga in vardagmotion i allt vi gör och göra det roligare. Folk borde ta trappor istället för hiss och gå till fots i stället för att ta bilen. Vi är bedrövligt dåliga på att göra det. Sen måste på något sätt spontanidrotten komma tillbaka. Landhockey och boll på gräsområden är så gott som utrotningshotade. Istället för skrubbsår på knäna är de värsta idrottskadorna idag musarm och tennisarmbåge. Tro fan att vi inte mår bra.
På tal om det senaste - att motion kräver uppreping så har jag fascinerats en smula av "Biggest Looser" som jag tillförst trodde var ett cyniskt program där tjockisar samlas för att få ett liv som är första ledets hackkyckling. Detta var dock inte fallet. Iden går ut på att man har 5 tjejer och 5 killar som jobbar och sliter och varje gång programet sänds så blir den som gått ner minst % vikt bortröstad och sen är det lite paktbildningar och kreativa klippningar i studion för att göra det hela mer TV vänligt. Men att få följa resan på den senaste vinnaren är rätt fascinerande och det som hände var inte främst att han tappade 58 kilo på 9 månader utan att han även fick upp ögonen för nya möjligheter tack vare bättre självfortronde och en sny syn på saker och ting. Prioriteringslistan förändardes till det bättre och det var verkligen en fröjd att se hur inte bara vinnaren utan alla andra kämpade för att bättre sig själv.
En annan sak som jag tycker tabun befrias från är att prata om tjocka människor. Tänker ibland på det. Här ska vi uppmanas att inte röka och dricka men att matas med fett som om du vore en fransk gås är visst helt OK. Tänk att ha ett förbud på McDonalds "We do not serve people with BMI above 35". Fast då hamnar man väl i någon rättegångstvist om det budskapet kavlas ut.

No comments:
Post a Comment