Ronny och Stormen

Det finns två personer som jag tycker är rogivande att lyssna på. Den ena är komikens Goliat Ronny Eriksson och den andra är ögats man Peter Stormare. Den sistnämda fick frågan "Hur kom det sig att du började med film". Frågan var kort men svaret löd någonting i stil med en harkling innan det sattes igång "Tja du min goda mö. Hur började med film. Antar att frågan är berättigad och ungefär såhär gick det till. Vi bodde på Tallbacken i ett mindre stad och en dag då hösten var som sämst dök farsan upp sa "Hörru vi ska flytta. Eller inte flytta utan snarare imigrera" "Jaha vart då hade du tänkt" "Vi ska inte åka nästgårds utan det blir till Nigeria". Tja så blev det. De åkte till Nigeria och jag blev lämnad i ett stort hus. Brorsan sa att "Nu har du tagit studenten och måste hitta på någonting". Jag var 17 år.

Vännerna började flytta ihop med sina bättre hälfter. Turturduvorna frodades där någongång på 1970 talet. Folk blev gravida och åt köttbullar till middag. Fan. Är det såhär det ska vara sa jag till mig själv. Ska jag ha barn och äta köttbullar och dö när jag är 75. Ska jag sitta i min lägenhet och titta på min fru nästkommande halvsekel och mer därtill. Finns det några alternativ frågade jag mig själv. Det var då jag bestämde mig för att flytta till Stockolm. Som du vet har de DN i huvudstaden. Blädde försiktigt igenom annonserna om "Hyres" och där var en lagom etta på 42 kvadrat någonstans på söder. Tveksam men förhoppningsfull ringde jag och en man svarade "Hej jag ska flytta till Stockholm och behöver ett boende tycker att den här såg rätt bra ut" "Ja kanske det men jag vill ha något under bordet". Så sa mannen på andra sidan luren. Jag var sjutton och från en mindre stad och förstod inte tugget. Under bordet vad vill han ha där tänkte jag för mig själv medan jag hörde hur mannen på andra sidan redan förkunnat mig som en jubelåsna. "Ja under bordet. Åtminstone 25 lakan". "25 lakan". Jag hörde min egen röst och såg framför mig min mors fina lakan med brodyr som staplades under ett bord. Morsan var noga med välmanglade lakan och är så än idag. Jag ville inte ge denna man min morsas broderade lakan och inte när de befann sig någonstans i Nigeria. "Nej du får inga lakan" sa jag och hängde på luren.

Något senare hittade jag en lya. Ja den låg därnågonstans brevid Fältöversten. Ni vet där fulfärsen från ICA nyss upptäcktes. Tre trappor upp var den och jag ringde på hos någon Af eller Von eller något superelitisktiskt namn och en äldre dam med sidenpygamas öppnad. Tror klockan var strax före middag. "Ja jag hade tänkte tittapå det här rummet". Hon luktade för mycket parfym och tog till orda "Ja det ligger här en trappa upp". Kyffet var strålande med 180C utsikt över hela omgivningen fast muggen fungerade inte så jag sa till "Hörru muggen fungerar inte men jag tar den i alla fall". Pissa kan jag göra i handfatet tänkte jag för mig själv och för andra behov fanns Filmhuset nästa vägg i vägg. Så efter ett tag var jag en flitig besökare på Filmhuset. Det var inget konstigt med det och magen ställde in sig på vissa tider.

Tja det är väl på den vägen jag började med film. Hur halkade du in på intervjuyrket?"














Den andra personen som också gav ett bra svar är Ronny. Han hade hamnat på en debatt om Kvinnligt och Manligt. Bland pratmakarna och utnämnda expert satt hela Sverigeeliten med om jag minns det rätt - Barbro Dahlbom Hall på första parkett. Vi som såg programmet kunde se hur Ronny tänkte på något annat och tyckte att det hela var rätt tråkigt och blasse. När större delen av programmet hade gått och människors citat av kända teorier och moralfilosofer tagit slut fick han frågan "Tja Ronny vad är manligt för dig?". Norrlänningen kliade sig i skäggstubben och harklade sig för att replikera

"Tja du manligt och manligt. Att knåda snus och backa med släp".