500

Mitt femhundrade inlägg. Halva tusen. Tänkte skriva om skottlossningen i Sollefteå eller Pizzamordet eller någonting annat som händer här i närmiljön. Men det känns en smula destruktivt. Så istället tänkte jag berätta om PK och sjöstjärnor. I dagens radio berättades en historia om Indiern PK som 1977 cyklade från Dehli till Borås för att gifta sig med en blondin. Historien är rätt rogivande. Denne man föddes kastlös ett par hundra mil från landets huvudstad och som sudras är livet hårt. De andra barnen i byn blev ombedd att tvätta sig noga om de kommit i kontakt med PK. Han slet hårt. Det visade sig senare att han hade en gåva att rita och teckna och denna talang resulterade i ett stipendium till en kostakademi i Dehli.

Så han åkte dit. Väl där så trillade stipendiepengarna inte in i lagom takt och PK tvingades leva på gatan under 3 svåra år. En profetia från hemby hade talat om att han skulle möte en kvinna från en annan kast och gifta sig med henne. Så en dag kom ett stort följe och biljkonvoj. Genom solluckan vinkade en ståtlig kvinna till folket och runt hennes stod biffar och höll utkik efter illasinnade människor. PK rafsade ihop ett porträtt på en solkigt papper och lyckades få fram det genom alla människor och till sist nådde de vakterna som gav det till kvinnan. Kvinnan blev förbluffad över skissen och vår fattige konstnär fick chansen att möta henne. Hon var världens första austronaut. Tidningen skrev om mötet och det resulterade i att PK fick rita av turister på Stora Torget i Dehli. Han satt och skissade människor dag in och dag ut. Så en dag kom en kvinna. Han skissade och funderade.


"Hon var som ljust från Norr" berättar han i intervjun. Hon kom tillbaka dag två för ett nytt porträtt. Så tredje dagen då hon åter kom tillbaka så tog vår vän mod till sig och frågade frågor där svaren visade sig stämma i profetian. "Will you marry me" Bruden som visade sig vara ett yrväder från Borås sa varken bu eller bä men de tog tåget hem till byn och fick välsignelse från närmaste familj. Men hon var tvungen att vända på klacken och åka hem till ett kylslaget Sverige. De brevväxlade i 1 ½ år men sedan blev PK less på att vänta så han sålde sina pryttlar och pinaler för att köpa en cykel. Sedan var det bara att börja trampa norrut. I Afghanstan träffade han en belgare som sa att han skulle till Sverige och inte Swaziland. Han trampade vidare. 4 månader och 3 veckor senare parkerade han cykeln i Knalleland. Idag har de varit gifta 30 år. Tänk sig hur det kan gå. Idag är det också 60 år sedan Mahatma gick bort.















Vad gäller sjöstjärnor så begav det sig en gång i ett land långt långt bort....En gammal man går längs stranden och plockar upp sjöstjärnor som vaskats upp på torra land. Han kastar tillbaka sjöstjärnorna i det saltstänkta vattnet. Det är en mödosam uppgift. Han går vidare och vid slutet av sandstranden sitter ett yngre par och grabben visar sig på styva linan inför sin trolovade "Hörru gamling förstår du inte att sjöstjärnorna kommer tillbaka imorgon vid gryning. Det du gör är borkastat och meningslöst". Mannen visar en sjöstjärna han har i sin hand och säger "Det jag gör är inte meningslöst för just den här stjärnan".