2 vs 52

Jag har en bekant som tror att problematik och utmaning kring hälsa, BMI, blodsocker, karaktär, diabetes, rökning, etc löser sig genom att åka ett par veckor på behandling. På denna behandling mår man gott och säger "Jo jag ska ta tag i de här när jag kommer hem". Sen händer fan ingenting när man väl kommer hem. Det är urtråkigt att som närstående se detta. Det lovas och lovas ett par veckor för att sedan förfalla vid hemkomst. Det är både demoralierande och förbannat onödigt. Attityden "Jag börjar stenhårt för att sedan öka och backa gör man bara när man tar fart" fungerar ungefär 5 dagar och sedan är de taktiken oduglig. Det är bättre att gå 5 kilometer per dag i 100 dagar än att gå 100 mil på 5 dagar. Regelbundenhet regelbundenhet regelbundenhet. 14 av 365 dagar räcker liksom inte.

Det handlar ofta inte om några stora uppoffringar utan att byta ut vardagsvanor. Gå istället för att ta bilen när du ska på affären. Eller istället för att lyssna på radio en halvimme så lyssnar du på radio samtidigt som du är ute och går. Som sagt - det är tråkigt att det inte fungerar i den här personens fall. Och framförallt totalt onödigt. Men jag orkar inte engagera mig.