Läste om massvält i ett afrikanskt land och om kriget i Darfurområdet. Översvämmningar som blir resultatet av växthuseffekten och ett lustmord i Österrike. Ute snöade det och vid 15.25 stod jag plikttroget och väntade på buss 201 som skulle föra mig från Sundsvall och tillbaka till Härnöand. Dessa bussar går med en halvtimmes intervall. Från tomma intet kom en brunbränd plusjobbare med färgglad väst och meddelade "På grund av motorhaveri kommer inte bussen nu utan först 15.55".
Jaha tänkte jag i min stillhet. Detta är ett gyllen tillfälle att slinka in på syltan här brevid och ta en java samt ägna en halvtimme åt vardaglig människoiaktagelse. Eller förresten så är Kulturmagasinet öppet och fotoutställningen från Cuba finns kvar. Kanske borde jag svänga förbi där. Hursomhelst blev det dubbel espresso och spaning. Redan innan jag vänt ryggen åt den lilla församlingen som väntade på det försenade fordonet hörde några riktiga ärkekärringar muttra och sura "Ja nu igen" "Det är inte klokt" "Detta är ju katastrof". "Satans också - de här ska jag minsann ta upp med de som bestämmer". Men lugna ner er för bövelen tänkte jag nästan högt. Det är inte digerdöden det handar om utan en sketen buss vars kardanaxel pajjat. 15.55 var jag tillbaka efter en eminent espresso och några betraktelser. Chaffisen var glad och det fanns plats för oss alla.
Detta till trots började dessa surrynkinga tanterna från helvetet att förpesta luften genom att hacka och dissa och spy galla över alla som någonsin hade haft någonting med en buss att göra. Det roade mig en smula. Att folk kan ödsla energi på sådant som de för de första inte kan påverka och som för det andra betyder ingenting. Ungefär som en piss i nilen eller sandkorn i Sahara. Tänk om all detta kärringgnäll kunde kanaliseras och användas till något nyttigt - exempelvis energi - då skulle både Forsmark och Elbolagens monopol kunna plockas bort. Jag tittade på min bussgranne som såg ut att vara en klipsk yngling. Vi slog ut med armarna och yttrade "I-landsproblem" unisont eller om det var med viss kaanoneffekt. Efter ett tag så hade alla människor som någonsin traskat på denna planet fått en ordentlig surslev av dessa varbala uppstötningar. Istället för att rekommendera pepsin till häxorna så yttrade jag högt och tydligt så de flesta i närheten skulle höra "Ni måste ursäkta men jag tycker ni förpestar tillvaron med detta evinnerliga klagande och hoppas att ni kan göra något vettigt för detta är ren och skär idioti när den är som bäst och dessutom förmodar jag att ni ständigt gnatar om att kaffet är för kallt och sockerkakan för torr. Ni borde veta hut. Det är såna som er som ger citronen ett mänskligt ansikte".
Knäppte sedan på Mp3:an med Springsteen och sov med ena ögat öppet. Ibland måste man säga ifrån.
No comments:
Post a Comment