Semret och Bläckfisk

Jag vandrade upp till Semret när mörkret började göra sig gällande under måndagen och Kung Bores vindar bet till i mina äppelkinder. -4 och en uppförsbacke. Utmarksstigen där flyktinghemmet för ensamma nysvenskar under 18 år är ett praktisk exempel på integration när den är som bäst. Knackade försiktigt på dörren och välkomnades in in värmen av Helena från Stensele som jobbar där. Eftersom det för tillfället är skollov så var enbart en handfull elever hemmavarande. "Kom in och värm dig och jag tror minsann att det finns en tallrik över här till middagen". En halvtimme senare satt vi till bords och åt en formidabel laxgryta med potatis och sallad. Pratade om vardagshändelser och jag kände att det fann sol ute och sol inne sol i hjärta och sol i sinne. Att göra någonting annorlunda eller vistas i annorlunda miljöer med annorlunda människor är berikande men det är märkligt hur dessa tillfälligheter inte utnyttjas. Jag blir alltid fundersam när medelålders herrar samlas och ska diskutera barnleksaker och då kontoret får vara lekrum. Jag tror att tanken möglar i ett sådan omgivning. Ska man kolla läget kring barnelksaker kanske man bör tillfråga barn. Eller när privatekonomer samlas och pratar om hur man ska förbättra privatekonomin. Varför bjuder man inte in privata människor med ekonomi. Vi diskuterade och pratade om Semrets verksamhet och jag kände genast att det här en plats jag gärna jobbar på. På tal om att vistas i andra miljöer eller göra annorlunda saker kläckte jag ur mig på jobbet att jag skulle börja en kurs i esperanto. "Va fan då för" blev första kommentaren. Känns ibland att man jobbar i uppförsbacke när det gäller att förklara varför man gör nya saker. Å andra sidan fick jag kommentaren "Vad häftigt, min kusins brorsas fru är oerhört inne i esperantovärlden och det har medfört att hon har esperantokompisar över hela världen. Kalas när man ska ut och åka och se sig om och lära sig mer av det vi kallar världen. Bra jobbat Mattias. Mer sånt. Jag håller tummarna", när jag dinerade på restaurang Saffran i Sundsvall idag Onsdag. Det var oerhört trevligt. Kan rekommendera deras olivfrästa svara bläckfisk som serverades med chili och attityd. Mental Notis: Hör av dig till Tomas Sundqvist på Semret och fråga om möjligheter.